355 dagar senare...
Folk har sagt att jag bör avsluta detta kappitlet av min blogg men jag har inte kommit så långt. Kände att när jag väl var i sverige var det slut med allt. Men nu sitter jag och väntar på att jobbet ska börja och jag hade inget annat för mig eftersom det var tenta igår.
Nu har jag varit hemma i 355 dagar, alltså snart ett helt år. Tiden har gått snabbt. Jag har hinnit besämma vad jag vill bli när jag blir stor och jag har även varit över och hälsat på mina små tjejer i USA.
Vad ska man säga? Att bo i USA men min fina familj är det bästa jag gjort. Allt jag fick göra och alla nya erfernheter jag skapde. Många dragar var den andra lik, men allt nytt och spännade var det bästa. Alla resor, alla ställen jag fått besöka och alla vänner jag skaffat.
Jag saknar att prata engelska. Trodde verkligen inte att engelska var något jag skulle sakna. Men jag saknar det så, varje möjlihet jag får prata engelska nu gör mig glad. När det kommer en angelsktalande kund på jobbet blir jag väldigt glad.
Sedan saknar jag (vilket är ganska självklart) min familj. Jag säger min för jag känner at jag fortfarande är en del av dom och dom är alltid en del av mig. Saknar att kolla på Sophias gymnasik och att prata böcker med Claire. Saknar när vi hade kareoke i bilen och när vi lyxade till det med pannkakor till lunch. Saknar även att göra deras lunchlådor, någon som jag var väldigt trött på vissa kvällar. Men det var ändå någt speciellt.
Gillade inte ens Mac and Cheease men ibland kan jag få sådan craving för det. Hade gärna ätit brekfast tacos men har inte orkat laga det än . MEn någon dag snart då ska det bli min frukost. eller kanske Lunch eller middag, vi t det ju konstant.
Jag är stolt över att jag vågade. Stolt över att jag (lilla jag) vågade flytta till ett annant land in med en helt ny familj och bo där. inte bara i ett år utan i 1,5 år. Detta äventyret är det största jag gjort och kommer alltid finnas med mig.
Sara